Bokens språk och struktur.

Kriget är slut utspelar sig under Morgan Allings barndomsår och ungdomsår som var under sent 60-tal och även 70 & 80-tal.

Även fast inte Morgan Alling är en renodlad författare så är boken mycket väl skriven. Han har enligt mig valt ord med omsorg och varje ord passar som handen i handsken i boken. Hans skildring av sin barndom i boken är osentimental och han ser sig inte själv som ett offer utan han vill bara visa andra hur det kan vara att växa upp i en familj där alkohol och våld är vanligt förekommande. Jag tycker att språket i boken är lätt och behagligt att läsa och att historien berättas i små "fragment" på bara några sidor får mig att tänka "ska bara läsa ett stycke till, och ett till". Och det var så det fortsatte tills jag inte hade några "fragment" kvar att läsa.

Miljöbeskrivningarna i boken är också väldigt bra. han beskriver ofta att han följde med sin mamma till brunnsparken där alla "fyllegubbar" satt och där hade han många härliga stunder, men också många fruktansvärda. Han beskriver också alla kvällar där hela lägenheten har varit full med folk som har stört han när han ska sova. När han kommit upp på morgonen har det stått "döingar" överallt och det beskriver han som obehagligt i boken. "Döingar" är urdruckna vinflaskor som bara står.   

Men det som framförallt fångar mig med den här boken är att man får så många tankar av den, jag låg ofta och tänkte på hur mycket barn och ungdomar blir påverkade av sina föräldrar och personer i närheten. Jag blev också glad när en "busunge" som Morgan var i sin barndom ändå hade känslan att resonera och fungera i många olika situationer, även i situationer där andra, även äldre inte hade den känslan som Morgan hade.