Jag anser att språket i Zlatanboken (jag tänker referera till min bok som Zlatanboken då det helt enkelt blir enklast så, hoppas det är ok!) är väldigt ovanligt och annorlunda. Jag har inte läst många biografier som är skrivna på ett sådant säreget sätt. Boken är till största del en tillbakablick på Zlatans liv och fotbollskarriär, trots det är språket för det mesta i presensform då han berättar många anekdoter från exempelvis vissa matcher, träningar eller privata anekdoter från hans barndom.
Det jag anser är väldigt säreget med språket i Zlatanboken är att den är inte alltid så politiskt korrekt i sin helhet, mer lite "skitig" och kanske "förortsskriven", precis så som de flesta nog anser att Zlatan hade skrivit en bok (om han nu hade kvaliteterna att vara författare vilket är oklart). Vad jag menar med det är att texten är strukturerad på ett väldigt behagligt, simpelt sätt för läsaren då det är som att läsa egna Zlatans tankar. Mycket slang, svordomar och andra vardagliga uttryck används inom språket. Låt mig ge er några små exempel:
"Det var krig. Det var nerver och aggressivitet och jag och Mihajlovic (serbisk fotbollsspelare) föll ihop efter en tuff duell. Vi var båda förvirrade. Vad hände, typ?"
"Jag hade det där draget tidigt. Jag steg fram. Jag flydde då fan inte! Sen dess har jag det där draget i mig: Vad händer? Vem vill bråka?"
"... då klädde jag i mig i min coola bruna läderkavaj från Gucci. Jag tänkte definitivt inte vara tönten i träningsoverall och bli blåst en gång till. Jag satte på mig guldklockan och så tog jag porschen...Men vem fan var det som dök upp? En kille i jeans och Nike T-shirt och med den magen, alltså, som Sopranosgubbarna!"
Som ni märker på de exempel jag gett er så är texten inte strukturerad på ett vanligt sätt. En skönlitterär roman skulle förmodligen inte vara skrivet på ett så primitivt sätt.
Språket i Zlatanboken är också mycket personbeskrivningar, och då inga vanliga (trista) slentrianmässiga beskrivningar utan det är verkligen Zlatans ord som används. Han beskriver många, så kallade, "höjdare" med ord som big shot, mafioso och boss. Jag anser att det är väldigt intressant att språket är uppbyggt på ett sådant sätt som är signifikativt för just Zlatan och hans personlighet, och man kan verkligen relatera till honom när man läser boken. Man lever sig in i hans tankar, och hans perspektiv vilket gör boken än mer levande.
Härligt hur du tar fram exempel ut texten som visar att boken är skriven på ett speciellt sätt,"Förort-sätt". Kanske är det just dessa ord och meningar som gör att han blir så populär, han vågar vara sig själv. I dagens samhälle så är det mycket att man måste våga vara sig själv och det speglas ju faktiskt väldigt mycket i boken. Jag håller med dig om att det kanske har att göra med att man ser Zlatan på det sättet man förväntar sig det av honom. Kanske är det därför han väljer att skriva med personliga ord. Härligt skrivet Ludvig! / Julia
SvaraRaderaBra skrivet om språket. Precis som Julia kommenterade så är det kul att du tar med att boken är skriven på ett "förort-sätt". Skönt att boken känns "lätt" och behaglig att läsa, blir ju lite lättare att sätta sig och läsa då. Bra att du tar med att boken inte är skriven på ett "stelt" sätt utan det är Zlatans ord som använd. Bra med citat!
SvaraRadera/ Victor
Härligt jobbat Ludvig! Jag förstår vad du menar när du säger att det är Zlatans ord som står i boken även fast det är en annan författare som skrivit själva boken. Det är samma sak i min bok där man tydligt kan förstå att det är Carolinas ord i boken. Det är bra, precis som du säger, att språket är Zlatans, och ingen annans.
SvaraRaderaBra citat också, vi förstår precis vad du menar med ett mer vardagligt och tal-språk istället för ett skrivspråk som vi annars vanligen läser i böcker. Bra bra!
/ Maja
kkk
SvaraRadera