måndag 23 april 2012

Mina tankar om boken + diskussionsfråga.

 Jag tycker att det är svårt att recensera en bok om en människas liv. Men jag tycker att boken är mycket upplyftande även om det är en mycket hemsk och sorgsen bok. Det jag blev mest glad att i boken var det faktum att Morgan ändå funnit ro med sin bakgrund och med de relationer som han har till sin biologiska familj.

Enligt mig märks det ibland i boken att Morgan inte är en renodlad författare med vissa missar och dylikt men han gör ändå ett riktigt bra jobb med denna bok. Det är skönt att han varvar detaljrika kapitel med kapitel där detaljerna inte spelar så stor roll utan man får själv läsa mellan raderna och få sin egen syn. Det är fruktansvärt vad Morgan och hans bror blev utsatta för och det finns tyvärr många barn som fortfarande far illa just på grund av detta problem. Man blir som läsare av den här boken väldigt engagerade i frågan om så kallade maskrosbarn men även fosterfamiljer.  Jag tycker även att boken visar att Morgan var väldigt målmedveten och han visste vad han skulle vilja göra, teater. Jag tycker också att boken visar att det är viktigt att ha en egen identitet att våga göra det man själv vill och vara på det sätt man vill vara. Något som också märks av i boken är det faktum att Morgan är en väldigt social kameleont. Han passar in i alla olika sorts grupper, bland alkoholisterna, bland personerna i sin mamma närhet men även folket som han stötte på senare i livet. Enligt mig har detta lett till att Morgan klarade av alla byten mellan familjer och skolor.Jag tycker att boken är mycket intressant och det är skönt att se att Morgan var en sådan "fighter" som klarade sig igenom det här livet och vände det till något positivt. Dock dök det upp många frågor när jag hade läst klart boken. Vad hände sedan? Hur gick det för brodern, Stefan? men även mycket mer. Men svaren på frågorna kanske man får i en uppföljare eller så får man ta reda på dem själv.  

Enligt mig är det en bra bok som verkligen är läsvärd. Den fångade mig och jag tror att den även skulle fånga er. Den är inte bara läsvärd för att den handlar om en känd person som vände sin dåliga barndom till något positivt. Nej den är läsvärd eftersom den visar exempel på hur det kan vara att växa upp i bakgårdarnas Sverige. Och som sagt, det är det fortfarande många som gör och det finns många vittnesmål som visar detta. 


Den fråga om bokens tema som jag har valt att diskutera är frågan: Tror ni att "maskrosbarn" som Morgan har svårare eller lättare att kunna sköta en roll som förälder efter en tragisk barndom som denna?

/ Victor. 

4 kommentarer:

  1. Som du skrev så är det jättesvårt att faktiskt kritisera och göra en recension av en bok som är så personlig som den är. Känns nästan som ett personpåhopp om man kritisera boken.

    Frågan som du ställer är väldigt intressant faktiskt. Jag tror att det beror helt på vilken inställning till livet man har. OM man tänker att man ska försöka göra livet så bra som möjligt för sina barn just för att man inte vill att ens barn ska uppleva samma sak som en själv. Sen finns det ju faktiskt dem som gör precis likadant som sina egna föräldrar. Kanske det har att göra med att man inte har smält och bearbetat sin egna barndom eller så är det brist på bättre vetande. Upppäxten är ju faktiskt en tid där man ska lära sig olika saker, skapa värderingar, åsikter och mycket annat. Har haft det tufft på den tiden kan det vara svårt att se verkligheten med andra ögon och se att det finns en annan verklighet. Jag tror att det är från person till person hur man väljer att leva resten av sitt liv. Jättepersonligt är det nog.

    / Julia

    SvaraRadera
  2. Hej Victor! Du verkar ha fått ta del av en mycket intressant historia om Morgans liv, låter som en bok jag själv skulle vilja läsa nu efter att du skrivit om den :)

    Din fråga är väldigt svår att besvara men också väldigt viktigt att tänka på. Jag har själv tänk på det en del innan när jag läst dina andra inlägg så jag är glad att du ställde just den frågan! Jag tror precis som Julia att det är väldigt personligt hur man väljer att hantera sina erfarenheter. Det finns nog många "maskrosbarn" som upplevt mycket sorg i sina liv som barn, om dessa själva får barn kan det nog bli så att de vill göra allt för att deras barn ska få en så bra uppväxt som möjligt, en uppväxt som är långt ifrån den de själva hade. Men samtidigt vet man ju att det inte alltid är fallet. Många problem är faktiskt generations bundna. Detta märkte ju till exempel jag och Emma när vi gjorde vårt projektarbete. Vi märkte ju att många av de problem som finns bland ungdomar även har funnits hos deras föräldrar, så detta är inget ovanligt.

    De människor som växt upp som maskros barn och väljer att behandla sina barn på ett liknande sätt har antagligen aldrig förstått hur viktigt bandet mellan föräldrar och barn faktiskt är. De har kanske aldrig riktigt förstått vad som saknades. Eftersom att de inte fick uppleva det själva så vet de inte varför det skulle vara viktigt och då är det antagligen lättare att behandla sina barn på samma sätt som de själva blivit behandlade. En person som behandlar sina barn motsatt mot vad de själva blivit behandlade kanske förstod som barn att de är just det där bandet som saknas och då vet de lättare hur de ska bearbeta sina känslor och bygga upp ett bra förhållande till sina egna barn. Så det kan nog bero väldigt mycket på hur djupt man vill gräva i sitt förflutna för att hitta det som inte fungerade för en som barn, vilket antagligen kan vara mycket påfrestande och tungt.

    /Astrid

    SvaraRadera
  3. Jag tror definitivt att Morgan ser på livet annorlunda efter en så pass tragisk barndom som han hade. Jag är dock mer tveksam till om han egentligen sköter en föräldraroll annorlunda. Han får nog en mer rofylld och livsbejakande syn på sin tillvaro, och på sin familj speciellt. Detta tror jag leder till att han behandlar sina barn så som han själv hade velat bli behandlad som när han själv var barn. Eftersom han inte hade en särskilt bra barndom själv, tror jag Morgan vill kompensera det med att ge hans barn en trygg och fridfull barndom.

    Jag tror dessutom att Morgan har blivit en bättre person av det som hände under hans barndom, utan tvekan. Det som inte dödar, det härdar är ju ett talesätt och jag tror att det går att applicera på Morgan Alling. Han har blivit starkare av sin barndom, fått större och mer perspektiv på livet, vilket jag tror leder till att han nog uppskattar livet och sina nära och kära på ett annat sätt än om han inte hade haft en sådan barndom.

    Jag tror inte Morgan har det särskilt lättare att sköta en föräldraroll tack vare sin barndom, det är inte lätt att vara förälder, det är förenat med ett enormt ansvar. Dock tror jag att i och med Morgans barndom vet han om hur ett barn INTE vill ha det. Han vet hur det känns för ett barn att ha föräldrar som missbrukar alkohol osv, har en större förståelse för barnets utsatta situation och kan därför ta hand om sina barn på ett bättre sätt, och inte hamna i samma situation som sina egna föräldrar.

    /ludvig

    SvaraRadera
  4. Du är så himla duktig Victor!!!!

    SvaraRadera